Coronantine

En kortfilm jag gjorde över en natt som handlar om att vara isolerad av corona.

TRAILER

Extended cut.

Flera filmer med Critters i titeln har släppts sedan 1986. Något måste ju ha blivit rätt med dessa filmerna eftersom det så sent som i fjol släpptes ännu en, över 30 år senare.

Mina egna förväntningar på Critters Attack! var otroligt låga då detta på skalet  inte ser ut som en film för mig, men jag är alltid redo att chansa på att bli positivt överraskad.

Inledningsvis är den småcharmig i all sin lågbudgethet, precis som jag förväntade mig, och den är faktiskt lite smårolig. Men det dröjer inte länge innan jag tröttnar. Tempot är alldeles för långsamt och de scenerna som fått mumsa i sig de största portionerna av budgeten är inte i närheten av tillräckligt slagkraftiga eller minnesvärda.

Däremot tycker jag att det är ett mysigt kärleksbrev till den första filmen som fans från 80-talet kan tycka om. Bland annat är en av karaktärerna från första Critters även med i denna, och året ”1986” har smugits in i en av replikerna.

Jag tror uppriktigt att detta är en B-film som kan vara en guldklimp om man är på rätt humör eller om man har rätt sällskap. Det är dessutom en jättebra film att inleda med för en yngre, skräcksugen publik.

Det jag faktiskt tycker att ni ska kika på, om ni ger er på filmen på blu-ray, är  extramaterialet. Det finns en hel del filmteknisk information som är extra intressant i en dockfilm som denna, en genre som i vår tid tyvärr håller på att dö ut.

Jag håller hoppet uppe om att det kommer fler dockfilmer men kanske en som är snäppet vassare än just Critters Attack!

Överraskande bra

För 5 dagar sedan visste jag inte ens om att det fanns en DC Comics animerad serie om Harley Quinn.  Jag tittade på första avsittet och förstod att detta skiljer sig från allt som både DC och Marvel gjort och jag blev fast.

Handlingen

Det handlar delvis om Harley Quinn och hennes destruktiva relation med Jokern som manipulerar henne men hon ser inte det. Hon gör slut med Jokern och försöker göra sig ett namn i den kriminella världen och stå som sin egen och inte i skuggan av Jokern. Det är svårare än hon trott då ingen tar henne seriöst.

Relationen med Jokern finns i hennes undermedvetna och serien utforskar hur det är att vara eller ha varit en en destruktiv relation. Hennes andra relationer är med Poison Ivy som är den som försöker hjälpa henna att bryta helt med Jokern. Det är svårt att inte spoila saker men för att göra det kort, serien handlar om Harley och hennes relationer med Joker och Poison Ivy samt det gäng hon behöver ha för att nå sina mål.

Väldigt snabbt inser Harley att hon behöver ett gäng som hon kan styra över för att göra brott som for henne att bli accepterad i Legion of doom (LOD) men ingen vill vara med eller ta order från en kvinna.
Hon får iallafall ett gäng som består av Ivy, Dr psyco, Sharkman, Clayface. De är bara ett gäng för henne men ju mer serien går inser hon att de människor som egentligen inte gillar henne och vise versa att de blir hennes familj och vänner. Som sagt. Serien handlar om relationer.

Modern tid

Serien utspelar sig i modern tid och återspeglar samhället i USA som det är.
Det som gör denna serien unik är dess humor och R-rating och det är så jävla R-rated att det chockade mig.

Humorn är nog det roligaste jag sett i en serie på mycket länge¸ alla karaktärer man känner till sedan tidigare är på ett helt annat sätt och det är så sjukt kul att se på och sen är serien fylld med svordommar utan censur och mängder med blod. Här sprutar det blod överrallt, ben krossas, folk sprängs i luften osv. Det är rått, brutalt men underbar humor och storyn som driver serien är djup och kan analyserar mycket mer.

Det finns mycket djup i denna serien, speciellt om relationer och vänskap, att lita på människor, våga öppna upp sina känslor och hitta sin identitet.
Harley är en badguy men inte en dålig person. Hon har en gräns och den är att hon dödar inte och Jokern försöker få henne att korsa den gränsen.

En sak som denna serien har som inte funnits innan i DC comics animerade filmer och serier samt med Marvel är att denna serien har känslor och hjärta. Det blir känslomässigt och en viss scen när Jokern bedrar Harley (vilket kan gör ofta) känns djupt i hjärtat.

Det visuella, klippningen, färgschemat, musiken och tempot är riktigt fint och det som gör serien så fantastisk är mixen av allt och dialogen, den är vass, rapp och kemin mellan alla karaktärer är helt jävla fantastisk.

Serien finns att streama på DC Comics sida och kan startk rekommendera den. Vill ha en säsong 2! Säsongen består av 13 avsnitt på 22 min st och jag vill inget annat än att se om den från början och bara njuta av allt!

 

Mitt betyg är

5/5

I år kommer vi förhoppningsvis äntligen att få se en omtolkning av Dune som för första gången filmatiserades år 1984, som då regisserades av framstående David Lynch. Detta ledde mig nyfiket till Dunes omtalade värld. Vad tyckte jag då om detta?

Föreställ dig att du komprimerar en lång och invecklad serie som Game of Thrones till en film på två timmar. Låter det som en  dålig idé? Det tycker jag också. Men det är exakt vad Dune är.

Många karaktärer introduceras på rullande band och jag vet knappt vilka hälften av dessa är och vi djupdyker inte i någon av dem (vilket gör att jag inte bryr mig om ett endaste livsöde överhuvudtaget).

”Kryddan” är vad samtliga parter är ute efter för den som har kryddan är den som har all makt, ungefär som järntronen i tidigare nämnda Game of Thrones. Men exakt vad kryddan är och gör framgår inte riktigt, åtminstone inte på ett sätt som förklarar varför den som har den blir så mäktig. Trots allt vikt som läggs på sagda krydda verkar den på sin höjd ha en halvviktig roll i filmen då den sällan nämns. Vilket bara ett kryddmått av allt jag finner märkligt med den här filmen.

Mitt största problem med filmen är och förblir dock dess komplexitet som ej gör sig bra på film, utan hade säkerligen gjort sig bättre som tv-serie.

Vad tror jag då om den nya filmatiseringen av Dune? Jag hoppas, och tror, innerligt att min favoritregissör Denis Villeneuve kan ta sig an detta och göra ännu ett mästerverk! 

Imponerande

Filmen är skriven och regisserad av Sam Mendes och i huvudrollerna har vi Gorge Mackey (Schofield) och Dean-Charles Chapman (Blake).

Storyn är enkel, engelska styrkor ska om några timmar attackera den tyska linjen och enligt ny information är det ett bakhåll och hela styrkan riskerar att dö inklusive Bakes storebror.

Dessa två får i uppgift att ta sig genom stora faror och in tysk område för att säga till en ledare att avbryta attacken. Simpel story som setts förr på ett ungefär.

Det som skiljer denna filmen åt mot alla andra filmer är att den är gjord som i en tagning. Hela filmen utspelar sig i realtid och kameran är i konstant rörelse och följer Blake och Schofield.  Kameraarbetet är det som imponerar med för det är så sjukt bra gjort och man dras in i deras resa som en extra person. Filmen är inte direkt blodig och rå men man får se konsekvenserna av kriget och det var på sitt sätt grafiskt brutalt.

Skådespelarna är väldigt duktiga och filmen har många ”cameos” av andra skådespelare
Ljudet var riktigt bra och tungt, ljuddesignen och kameraarbetet är det som gör att denna filmen står ut.

Jag hade lite problem med filmen och tror att den går att se på två sätt. Som en som älskar film eller som en som gör film.

Jag försökte se den som båda för jag visste att den var gjord i en tagning och då letade jag hela tidem efter dolda klipp osv och det distraherade mig själv från att uppleva filmen till dess fullo. Andra problemet jag hade var att det är mycket död-tid där sekvenser tar lång tid och hade kunnat kortas ner men då hade själva syftet med filmen att vara i en tagning försvunnit.

Storyn är inte originell och filmen är lite för lång.  Allt annat är sjukt imponerande speciellt kameraarbetet. Hur den hela tiden följer med och är i centrum för allt som händer. Det fanns en sekvens där jag kände att de hade lagt på imigestabilisator för jag tyckte skärmen svajade. Det var enda gången jag kände att det var något skumt men i övrigt är det mästerligt gjort.

Rekomenderar jag filmen. Både Ja och Nej.

Den är rejät upphypad och vissa säger att det är bästa krigsfilmen och det är det verkligen inte. Men med tanke att vi har 110 minuter på att lära känna karaktärerna i realtid utan flashbacks och sådant och allt i en tagning  så är det bra.

Glllar du krigsfilmer så ja, gillar du långa tagningar så ja, skapar du film så ja
Förväntar du dig den bästa krigsfilmen så nej, vill du ha backstory och olika vinklar och scener så nej.

Oavsett så är det en imponerande film.

Betyg: 3/5

Ride together, die together!

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk när filmen skulle göras men sedan såg jag att Joe Carnahan låg bakom manuset var jag inte orolig längre.

Regin står Abil & Bilall som ger det en egen stil som blir som en frisk fläkt från när Bay låg bakom. Mycket av dialogen är i karaktärernas stil men med mindre bög och rasistskämt. Det funkar mycket bättre. Storyn vet alla redan från trailern, någon försöker döda Mike och de ska ta reda på vem det är.

Det filmen har som de andra inte har är själ, det finns risker här och det kommer man märka. Filmen är inte lika överdriven som de tidigare filmerna och actionen är strålande och den är blodigare än tidigare vilket jag uppskattar.

Det är en bra actionfilm som kommer med några överraskningar med nya ansikten och det är underbart. Me love

Rekomenderar absolut!

Betyg: 4/5

En mockbuster av Jumanji

Att The Asylum gör B-filmer är ingen nyhet eller att de gör egna versioner av nya storfilmer och denna gången är det Jumanji: Next Level som är på listan.

För att vara Asylum så gillade jag denna filmen mycket. Den är väldigt B men en bra sådan. Den är cheesy, dålig skådespel för det mesta och det är så löjligt att det blir charmigt.

Det är sammastruktur som Jumanji och samma story typ. Filmen tar sig inte själv seriöst och det gör det hela kul och underhållande att titta på.

Jag är svar för B-filmer och jag är nog en av de få som tycker om den och jag tycker om den för vad den är. En mockoff på Jumanji. Jag tycker huvudkaraktärerna är bra och gör vad de kan med materialet och eftersom det utspelar sig i en tv-spels värld kan de göra vad som helst och ”grafiken” se ut som fan. Vilket det gör ibland men det är charmigt som tusan och jag kan inte sluta le vid vissa scener.

Jag ger filmen för vad den är.

4/5

 

Lucid är väldigt kortfattat tre saker: Välfilmad, välspelad, och tråkig.

Filmen handlar om att lära sig att styra sina drömmar, något som filmens huvudperson Zel lär sig behärska. Vad som så småningom händer är dock att han får svårt att skilja på drömmar och verklighet.

Idén och konceptet är vad som lockar och till en början är jag väldigt intresserad av Lucid. Den framhäver verkligen en drömsk känsla medans vi ser Zel svävar fram i sin inre existens. Scenografin och ljussättningen ska få guldmedalj för detta. Även samtliga av skådespelarna, men framförallt Billy Zane (ni vet han som Rose inte ville gifta sig med i Titanic) är fullkomligt briljant i sin roll.

Tyvärr använder sig filmen inte sitt koncept till sin fulla potential. Att den står under genren ”thriller” förstår jag inte alls. Den blir lite hafsig för den tappar bort sig och glömmer vad den vill. Mitt i allt så tar drömmen slut. Jag är nu fullkomligt klarvaken och väldigt missnöjd. Men framförallt besviken.

Betyg: 5 av 10

Tre kvinnor tar sig an att anmäla Fox News chef Roger Ailes för sexuella kränkningar. Filmen är baserad på verkliga händelser.

Bombshell påminner på flera sätt mig och Adam McKays filmer baserade på världsomfattande händelser och personer så som The Big Short och Vice. Vad Bombshell saknar i jämförelse med hans filmer dock är både tyngd och känsla. Visst blir man illa till mods av Roger Ailes och hans manliga kollegors kommentarer med det saknas ilska från omvärlden, en viss glöd om hur fel allt detta var! Inte heller är pay offen det minsta tillfredställande, då när man borde känna att rättvisa har skipats och männen i fråga straffades ordentligt. Det kommer och går så blasé att jag faktiskt undrar när det riktiga slutet kommer.

Vi får inte glömma att två av damerna fått Oscarsnomineringar för sina roller i filmen, nämligen Charlize Theron och Margot Robbie. Det är två självklara val enligt mig! Mycket av filmen lyfter tack vara fantastiska skådespelare.

Betyg: 3 av 5.

Crawl

Regi: Alexandre Aja
Medverkande: Kaya Scodelario, Barry Pepper

 

Story: Filmen är simpel, en stor orkan är på väg in över Florida och en dotter åker till pappans hus för att kolla så han är okey. Hon hittar honom skadad och medvetslös i krypgrunden med ett stort sår vid axeln. Hon upptäcker att nere i krypgrunden finns det en stor alligator som vill döda dom. Orkanen kommer allt närmare och vattnet börjar fyllas. Ska de kämpa mot alligatorn och kanske dö eller vänta ut det och dö av orkanen.

Detta är en enkel och effektiv skräckfilm som bara har jumpscares för det går inte bygga upp något mystiskt med konceptet. Det finns inte så mycket att säga om filmen förutom att den är blodig, bra gjord med en bra mix av praktiska effekter och cgi. Skådespelarna gör bra ifrån sig även om de borde ha dött långt innan. De råkar ut för sak efter sak och det blir lite väl mycket mot slutet.

Blurayn har massa bonusmaterial som deleted scenes och förlängda scener samt massa annat skoj, över 45 min material.

Ljudet i filmen är bra och det är en helt ok skräckfilm.

3/5