Avengers Endgame Recension

SPOILERFRITT

Det är svårt att prata om denna filmen utan att spoila så därför pratar jag minimalt om filmen.

Annonser

Bad Times at the El Royale

Bad Times at the El Royale är en berättelse om hur olyckliga omständigheter binder individer till samma plats och samma tid. Det här är en film som låter oss se om samma händelser ur flera perspektiv.

En av filmen största styrkor är dess karaktärsgalleri. Så gott som alla i filmen är intressanta, välspelade och knutna till hotellet. Filmen motiverar varför en sångerska (Cynthia Erivo), en försäljare (Jon Hamm), en kaxig ensam kvinna (Dakota Johnson) och en präst (Jeff Bridges ) alla är på platsen. De har alla sina skäl och under natten kommer deras olika intressen gå i klinch med varandra. Även receptionisten Miles har en historia att berätta. Filmen är skicklig på att få mig att omvärdera min syn på dessa karaktärer.
Rullen är i allmänhet ganska långsam rent dramaturgiskt. Många scener är stilmässigt utdragna. Det kan ibland ta två minuter att gå från punkt A till punkt B. Det är en film medvetet tar sig tid att bygga stämning, nerv och mystik.
Bad Times at the El Royale inleds starkt och även om det tog en stund för mig att bestämma om jag gillade filmen eller ej så var jag en timme in såld på intrigen och hur de olika perspektiven började vävas ihop. Jag var redo att älska filmen villkorslöst, men sen, drygt en och en halv timme in i filmen introduceras Billy Lee (Chris Hemsworth).
Billy Lee upplevs som helt bortskuren från resten av den övergripande handlingen. Han är inte där av en slump men skälet är oinspirerat. Han har få länkar till det som sker på hotellet och det gör han ointressant från det jag anser är filmens egentliga handling. Det är fruktansvärt synd att man i en film där karaktärerna är grundstommen helt misslyckas att ge denna karaktär lite kärlek. 
Det innebär att ungefär två tredjedelar in i dramat föll detta korthus på sniskan. Uppskattar man lite kaos och inte irriterar sig på deus ex machina-element av värsta slag kan man nog uppskatta Bad Times at the El Royale ändå.

Det är inte en dålig film men den hade lyckats bygga upp mina förväntningar och misslyckades med att leverera på löftet som jag upplevde att den gjorde. Jag förväntade mig en smart thriller med en klyftigt avslut men det var tyvärr inte vad jag fick.

Home With Home

Home With Home

Season 1

Is a comedy series about two competitive friends and a Google Home.

The ideá behind this series is to do a modern take on the old ”my-dad-is-stronger-than-your-dad”  but with a Google Home.
Each episode will be under two minutes and be about everyday conversations with Luis & Johan and different ways to use a Google Home.

This is pure fiction and just for fun

”This is so funny”
”It´s great”
”Very relaxed and good acting”
”It´s your best work”
”Looking forward to more episodes”
”Entertaining”
”Wonderfull, very funny”
”Google should watch this”


Episode 01
”10+10”

 


Episode 02
”Kaffe/Coffee”


Episode 3
”Broken door”


Episode 4
”Evolution”

Alternativ Ending!


Episode 5
”Emotions”


Episode 6
”Flat Earth”


Episode 7
”The Substitute”

 


Episode 8
”The Last Jedi”


Episode 9

”Gambling”

Luis confronts Johan about his gambling addiction.

 

Recension: Boar

Boar…ing? Verkligen inte

img_20190307_175309

Boar 2017 (Australien)
96 min
Regi: Chris Sun

Första frågan jag fick när jag skulle se denna filmen var om den var Boaring. Så vad tyckte jag om filmen? Först om handlingen

Handling

Det är en familj som ska hälsa på en släkting ute i det vilda i Australien. Den lilla byn pratar om att det är någon som river bort alla staket runt om och saboterar.
Detta visar sig vara ett gigantisk vildsvin som går till attack och brutalt dödar allt i sin väg. Familjen ska campa i vildmarken och det blir ett smörgårsbord för vildsvinet. Det gäller att försöka överleva och skaffa hjälp. Det är handlingen på ett ungefär. Det är inga djupa berättelser i denna filmen, den fokuserar mer på gore vilket jag gillar.

Summering

Filmen var inte Boaring alls. Jag gillar hur de gjort den och gör dig redo för en blodfest. Det slits kroppsdelar till höger och vänster och det sprutar massa blod. Filmen är underhållande och blodig. Effekterna är för det mesta praktiskt och ibland används CGI för vildsvinet. Det är inte den bästa men eftersom detta är en lågbudget film så är det charmigt och fungerar mer än väl. Karaktärerna är helt ok i handlingen och skådespelarna gör detta bra även om man vet att dom kanske kommer dö.

Denna filmen var inte direkt läskig vilket den inte ska vara heller men någon jumpscare här och där finns. Filmen lägger krutet på blodet och gore som jag sa och det är bra. Den håller vad den lovar.
Sen gillade jag fotot.

Denna filmen är inte för alla dock, är man ett fan av indiefilmer och blod så är detta en underhållande film att se på.

Tack till Njuta Films

Betyg: 3/5

 

Recension: One cut of the dead

Helt fantastisk!

img_20190307_124407_746

2018
One Cut Of The Dead
96 minuter lång
Regi: Shin´ichorô Ueda

 

Som filmskapare älskade jag denna filmen och jag älskade denna filmen som filmälskare. Jag visste inget om den, bara hört folk prata om den. Visste inte hur lång den var eller så. Jag bara såg det och det var en underlig känsla från början som utvecklades till ren glädje.

 

Handling

Filmen öppnar med att man ser några människor som är i en zombie situation, direkt får man se att de spelar in en zombie film som är i en enda lång tagning där på namnet. Under inspelningen av filmen kommer det ”riktiga” zombies och där ifrån går filmen framåt med sin historia. Det är i en enda tagning och saker känns väldigt B och konstiga, vissa saker tar tid och ibland fattar man inte vad det är som händer.

När ”filmen är klar” så kommer det eftertexter och då tänkte jag vad fan? Men den fortsatte med en titel. 1 Månad tidigare.

Det visar sig att man nu får följa utvecklingen kring filmen man nyss fick se. Hur de letar skådespelare, inspelningsplatser, planerar manus osv. Grejen är att ett tv-bolag vill göra en zombiefilm i en tagning och sända Live på tv. Så det är det filmen handlar om. Inget får gå fel.

Här får man se hur de gör filmen, hur allt med manus gick åt skogen och det är här det blir genialiskt. Alla bitar faller på plats. Det är så sjukt roligt och spännande att se hur allt föll på plats i slutändan.
Man får liksom en bakom kulisserna under denna livestream där man så se alla människor bakom och hur de fixar allt praktiskt.

Filmen är en japansk produktion och det är bara japanska skådespelare där alla pratar japanska.

Summering

Som jag sa, som filmskapare och filmälskare så älskade jag denna filmen. Den är aningen seg under första ca 30 min som själva filmen på en tagning är. Man undrar vad fan det är som händer men sen tar det av och blir fantastisk.

Detta är inte skräck, det är en komedi med riktigt dåliga zombies och det är så himla bra. Jag rekommenderar verkligen denna filmen.

Stort tack till Njuta Films

Betyg: 4.5/5

Fågel, fisk eller mittemellan: A star is born.

Nyligen hölls Oscarsgalan som varje år delar ut de mest prestigefyllda utmärkelserna i filmvärlden. Bland annat belönades Bohemian Rhapsody och The Favourite med guldstatyetter för bästa manliga och kvinnliga huvudroll, och pris för bästa film gick till Green Book.

Filmen A Star is Born gick inte heller utan pris, den vann helt enkelt för vad den är bäst på. Sin musik. Att låten ”Shallow” vann för bästa originallåt var det nog ingen som var förvånad över. Av de nominerade så var detta även min egen favorit. Men vad har filmen förutom sin låt?

Tyvärr måste jag påstå att det inte är så mycket. Förutom att filmen har gjorts om för en TREDJE gång (A Star is Born gjordes för första gången 1954 och den första remaken kom 1976) så är detta föga förvånande ett ganska tjatigt koncept.

Vägen till stjärnorna är en svår sådan och det är inte utan att alkohol och droger sätter käppar i hjulen. Vi har sett detta berättas förr hur många gånger som helst.

Men vad A Star is Born saknar i originalitet kompenserar den med, subjektivt, bra musik. Kemin mellan huvudpersonerna Lady Gaga och Bradley Cooper känns brinnande och äkta. Precis lika brännande hett var deras uppträdande av låten Shallow på Oscarsgalan. Har ni inte sett det så spana in!

Som helhet får filmen betyget ”Mittemellan” av mig, jag tycker tyvärr att hela filmen är en enda stor klyscha men den är åtminstone välgjord och välspelad.

2CDEC88F-C7A1-40EE-8BF0-6D33AA45A3CF