NO SPOILERS!!!

First of all I loved The Last Jedi and i was worried this movie was gonna undo all of that and they kind of did.

The movie is like an adventyre film that they have to have this thing on that place and go to that place for the new thing and save this character from there and so on. Little like National Treasure. People gave Rian Johnson shit about to many side stories and they sort of do the same here but with our main characters.

The movie fells rushed and some stuff i wish they have showed more and explored more like Kylo and his Knights. Some scenes just happend and they dont show how it happend, that would me more interesting.

I did not like that they brought Paltapine back and that felt just like a safecard instead of taking a risk or do something different. I did not like that oh NOW they know who Reys folks are and so on. It just felt cheap and had no impact of her background. So many plotholes unsolved.

The sound was amazing like always and the action was great, the movie never takes a paus to take a breath, its action nonstop. The visuals was great exept one scene at the end was like very bad CGI.

The third act i was cool but there was no stake, it felt safe. I wish they had now shown so much of it in the trailer. It gave me goosebumps anyway but it would be so much better without knowing from the trailer.

Its fanservice all the way and they did some cool stuff that Rian inserted in his movie but in general we have seen it all before. I wish they had taken a step back and let it simmer for a bit and make this movie in to 2 films instead. There is a scene at the end what i was like NOOOO why did they do that! And another thing that was like OF course they did and it felt just like fanservise. Nothing was earned, the best moment was Chewie. You will know what i mean but it was soooo fanservice.

Rey is awsome!

With that said I need to see it again, its not a bad movie i just did not like that they tried to ”undo” Last Jedi! The feeling i have now is a 2.5/5

Tolkien är en episk livssaga om den man som gav oss Sagan om ringen-böckerna. Den handlar om hur han med sin livliga fantasi och kreativitet, med hjälp av sina tre bästa vänner, lever ett färgstarkt liv där inspirationen inför hans kommande livsverk ständigt snappas upp ur hans mest minnesvärda ögonblick.

Filmen fullkomligt osar av mysig vänskap och kärleken mellan Tolkien och hans kamrater får andra bromance-filmer som I Love You, Man att blekna i jämförelse. Jag blir både starkt berörd och på snudden avundsjuk på det onekligen unika bandet mellan dem. 

Även Tolkiens vackra värld och dess varelser som sakteligen byggs i hans huvud träder fram då och då i hans verklighet, och det är otroligt vackert komponerat med både bild och ljud. Timingen är perfekt och lyfter stämningen till himmelska höjder.

Allt som allt har filmen ett bra tempo, jag tappar aldrig intresset utan är följsam med den som en vass i vinden. 

Filmen får en majestätisk örn direkt ur Sagan om ringen i betyg!

Betyg: Fågel

Never grow old är en otroligt snygg film som bidrar till den ständigt växande kärleken till westernfilmer på nytt. Förutom John Cusack så kände jag inte igen någon av de andra skådespelarna men det är namn, som efter denna filmen, bör läggas på minnet då de alla är otroligt starka och övertygande.

 Regissören, Ivan Kavanagh, har även skrivit manus. Jag tror definitivt att kombinationen av regissörsrollen av manusförfattarskapet har lett till en utsökt utformad film då visionen för slutprodukten är oerhört tydlig. Resultatet av detta är med andra ord inget annat än en otroligt snygg, rå och smutsig film i ett hänsynslöst westernlandskap.

Till filmens nackdel kan det bli lite för mycket av det råa och smutsiga. Det är inte meningen att den ska vara glad och glättig, för all del, men ibland behöver man en kort paus från det konstanta mörkret som råder.

Jag vill ändå varmt rekommendera denna filmen som just nu tematiskt passar oerhört bra i de svenska mörka höstdagarna där solen skiner fem minuter per dag.

Betyg: Fågel (förslagsvis en cirkulerande gam)

Recension

Regi: Justin Copeland

Handling

En ny skurk som är väldigt smart ger sin på Batman, skurken använder sig de mesta av Batmans fiender att ge sig på honom på ett eller annat sätt och verkar alltid ligga ett steg före den bästa detektiven av dem alla. Batman har ingen aning om vem det är och för att överleva måste Batman gå ihop med en av sina fiender för att lösa detta.

Utförande

Denna filmen är bra, som alltid med DC comics animerade filmer så är dom bra, snygg design på allt och animationerna är underbara. Rösterna är spot on och denna filmen är lite fanservice till alla fansen för det bjuds på mängder av cameos och det görs riktigt bra.

Det är en intressant historia som jag gärna hade velat se mer av, den finns som serietidning med. Filmen är brutal, har mord, blod och grymma actionscener.
Det enda negativa jag kommer på är när de har animationer till bilarjakter, då ser allt 3D aktigt ut och passar inte rikrigt in in det annas ursnygga fotot. Man ser skillnad i stilen på animationerna samt inget extra bonus material.

Summering

Batman Hush är en bra detektivfilm med Batman som bjuder på många överraskningar och en bra skurk. Filmen är 82 min lång och tiden flyter på. De gör intressanta val med Batman som karaktär och i det stora hela är det en bra film.

Något extramaterial finns inte på bluray vilket är ett minus för de som vill ha mer bonusmaterial.

Betyg: 3.5/5

Bluray recension

Regi: Gary Dauberman
Släpps på bluray/dvd: 28/10

Medverkande: Maddison Iseman, Katir Sarife, Michael Cimino, Patric Wilson, Vera Farmiga, Mckenna Grace

 

Handling

Ed och Lorraine från de andra filmerna har lyckats få tag på Annabelle dockan och låser in den i sitt hus i ett rum där de har mängder med saker och objekt som är fördömda eller har en förbannelse över sig på ett eller ett annat sätt, Annabelle är den farligaste av alla.

De ska åka iväg i några dagar för att göra något och dottern måste vara hemma så de ordnar en barnvakt som de använt förr. Så huvudkaraktärerna från tidigare är knappt med i filmen. Istället läggs fokus på Mary som ska passa Judy och Marys kompis Danielle kommer över lite ovälkommet.

Danielle är nyfiken på alla fördomda objekt och eftersom filmen måste hända så fixar hon så att hon kommer åt sakerna och släpper lös Annabelle. Det är då sker börja hända och för att expandera ännu mer i detta cinematiska universum så visar de allt de kan med alla monster/spöken oosv.

Filmen är en hounted house film som utspelar sig i princip i ett hus med 4 personer.

 

Utförande

Till min förvåning så börjar inte filmen med billiga jumpscare som i tidigare filmer inom denna genre. De bygger upp stämningen och karaktärerna ganska bra och de förlitar sig på att tittaren sett de andra filmer, det är inget måste då man ändå får det förklarat för sig.

Det tar en stund innan filmen kommer igång med det läskiga och när den gör det så är det rätt bra faktriskt, lite psykoligiskt och snygga kameratrick för att skrämma istället för bara jumpscares. Det förekommer jumpscares så klart men inte så mycket. Filmen bygger upp tonen och stämningen är efter akt två konstant läskig vilket var överraskande.

Karaktärerna är ok förutom Danielle som man vill ska dö för det är pga henne allt händer men någonstans på vägen ändrar man uppfattning lite.
En sak var överraskande med den men det kan jag inte säga utan att spoila men för att vara en skräckfilm så gjorde de slutet annorlunda än andra filmer.

Skådespelarna är ok då de tär ungdomar och barn, inget som står ut över det vanliga eller fotot och regi. Ljuddesignen var standard och längden lagom.

Slutsats

Annabelle comes home är en ok film som är en del av ett större film universum och vill man se något som är lite läskigt och få sin dos av skräck så är denna filmen ett bra val.
Det finns inte mycket extramaterial men det finns lite deleted scenes och lite BTS saker men inte mer än så.

Betyg: 3/5

 

Inledningsvis är Rocketman mycket mer av allting av vad jag hade förväntat mig. Mer musikalisk, mer färggrann och mer kostymig. Det är en positiv överraskning som välter omkull mig.

Men allteftersom som så känns det mer och mer som att filmen bara lagt fokus på en ytlig show och inte lagt någon vikt på ett värdigt djup. Ju längre in i filmen jag är desto mer tappar jag intresset eftersom känslorna inte riktigt är där.

Hade den haft mer av det djupet och empatin man känner för karaktärerna som i exempelvis Bohemian Rhapsody, som ju också är en biografi i musikens tecken, så hade jag blivit fullkomligt bortblåst. Nu blåser det mest upp en bris som inte är så märkvärdig.

Betyg: Mittemellan

Joker

Ett genuint mästerverk!

Jokern är ingen superhjälte film eller en action film om man nu trodde det. Så ni som vill se Jokern döda en massa folk i en actionfilm kommer bli besvikna.

Detta är en drama, en psyco drama , en karaktärsstudie om psykisk ohälsa och vad som kan hända med en person när man får motgång efter motgång och när samhället sviker.

Med det sagt!

Denna filmen är helt fantastisk från första bildruta till sista. Joaquin Phoenix visar igen att han är den bästa skådespelaren vid liv.

Han spelar karaktären Arthur Fleck som är en medelålders man som mår psykiskt dålig. Han har alltid känts sig osynlig för alla och går på mediciner osv. Han är en trasig person som verkligen försöker bli bättre. Men motgångarna radas upp en efter en och man börjar känna sympati för honom vilket är helt enastående med tanke på att vi från början vet vem han kommer bli. Jokern en psykopatisk massmördare.

Man känner Arthurs smärta och psykiska mående. Jag som själv varit i en depression och mått dåligt kunde indentifiera mig mycket väl med honom även om jag inte blev ond och började mörda folk. Man får se hur hans ilska blir större och större och samtidigt vill man se honom bli Jokern men samtidigt vill man se honom lyckas med att må bättre.

Man hoppas på att han ska kunna hålla locket på allt inombords som vill ut.

Fotot är magiskt och är filmat som en 70 tals stil film filmat på film som Tarantino gör. Phoenix är huvudkaraktären och han bränner upp skärmen, varje scen han är med i är magisk och han är med hela tiden. Hela tiden förändras han lite i taget och man kan se det i hans kroppsspråk, detaljerna i hans rörelse, ögonen och det är obeskrivligt bra.

Jokerns skratt som man trodde inte kunde göras om på nytt får nytt liv genom att det är en störning han har, som ticks att han okontrollerat skrattar när saker blir jobbigt för honom, det har med hans psykiska hhälsa att göra.  När han skrattar så gör han en harlking som att det är smärtsamt för honom att skratta men gör det ändå och det är helt genialiskt. Det är effektivt, skrämmande och tragiskt på samma gång.

Filmen tar tid på sig innan han blir Jokern och det är bra för utvecklingen är det som är det intressanta. Hur mycket kan en man ta innan bägaren rinner över.

Todd Philips levererar en film som får dig att tänka långt efter filmen är slut och dina känslor kommer vara överallt. Jag fick gå flera långa promenader för att kunna bearbeta allt och ändå är jag helt överkörd av känslor dagen efter.

Phoenix tolkning är helt spekatulärt och är en sak man måste bara uppleva på stora duken. Han förtjänar en Oscar för detta. Filmen förtjänar varje oscar den kommer nomineras för.

Filmen tar ett koncept och gör det relaterbart och med en intressant story som gör saker väldigt intressanta och får dig att ifrågasätta vad som är sant.

Det är inga specialeffekter och dator cgi osv, det är en realistisk film om en man som mår dåligt och hur han blir en produkt av samhället. Det känns äkta och det är effektivt. Denna filmen är tung och den känns i varenda cell i kroppen.

Jag älskar denna filmen och vill se den igen! Det är ett genuint mästerverk!

Jokern är utan tvekan den bästa filmen 2019 och den bästa filmen på flera år.

Att jämföra med Heaths version är oundvikligt men ja måste säga att Phoenix ger mer djup till karaktären och gör det bättre.

 

Betyg: 5/5  

Unsane

Unsane handlar om Sawyer, en kvinna som går i terapi för att bearbeta det traumat som hon upplevde på grund av en stalker vid namn David som vi får se i tillbakablickar.

En dag efter Sawyers vanliga pratstund med terapeuten, som blixt från klar himmel, blir hon tvångsintagen på mentalsjukhus utan att få veta varför. Frågan är: Har hon blivit galen på riktigt eller har hon fallit offer för människor som utnyttjar henne? Och har hennes stalker David hittat henne igen?

Detta är en film som jag tyckte verkade oerhört spännande när jag sett trailern. Mystiken och spänningen kring svaret på frågorna om Sawyers mentala hälsa drog mig som en magnet till ett kylskåp!

Och jag blir inte besviken när filmen startar, den bygger upp en jättebra grund och spänningen är precis lika intensiv som när jag såg trailern. Frågorna snurrar i mitt huvud och jag försöker pussla och leka detektiv: har hon tappat förståndet eller ej?

Tyvärr var mystiken väldigt kortlivad och jag fick mina svar på ett otillfredsställande sätt. Jag tror dessutom att manuset hade mått bra av att kortas ner med cirka 10 minuter, den sista slutsekvensen är iallafall definitivt onödig.

Skådespeleriet varierar, stjärnan Claire Foy är strålande och äger sin karaktär Sawyer fullständigt. Joshua Leonard som David tilltalar mig inte alls då jag inte finner honom tilltäckligt skruvad eller läskig nog för att vara en stalker.

(Värt att nämna är att hela filmen spelats in med hjälp av en iPhone 7 Plus!)

Eftersom filmen hade så sjukt bra premiss men landade dovt så landar mitt betyg på:

Mittemellan.

”Mahershala Ali agerar alla under bordet”

I säsong 3 följer vi poliserna Wayne Hays (Ali) och Roland West (Stephen Dorff)
De utreder ett fall där två syskon pojke och flicka spårlöst försvinner. Ingen har sett eller hört något. Detta fallet kommer förfölja Wayne resten av hans liv.

Precis som i säsong 1 börjar det med intervjuer i ett förhör där de berätar detaljer om fallet. Här får man se några år efter fallet, samtidigt som fallet och långt in i framtiden när poliserna är runt 75 år gamla.

Tempot är långsamt och bygger upp fallet och alla karraktärer men det känns inte tråkigt. Det är tillräckligt intressant att man vill se mer efter första avsnittet.
Serien håller samma kvalite som tidigar även om säsong 2 inte var lika bra som första så höll allt en hög produktion.

Det finns inte en enda skådespelare som inte går 100% och gör sitt bästa och det märks för det finns ingen som helst svag länk. Den som står ut är Mahershala som visar igen att han är en av de bästa skådespelarna i branchen. Han äger varenda scen och det är hans resa som man får följa mest av alla. Att se honom som karaktären under utredningen, intervjuerna och sedan som gammal är otroligt. Alla små detaljer han gör säljer det.
Mahershala Ali agerar alla under bordet, alla i Hollywood!

Jag vill inte berätta mer om utvecklingen för det får man se själv. Denna säsongen har inte ett WOW avsnitt som säsong 1 hade men den har en actionfylld scen som inte varar så länge men den är tung. Allt annat är drama/thriller och jakten på att hitta barnen.

Bluray kommer med en del extra material som bakom kulisserna, intervjuer, deleted scenes med mera.

Betyg: 4/5

 

The Sinner S1

Ju mer man gräver ju värre blir det

Denna serie på 8 avsnitt handlar om en familj som består av mamma, pappa och barn som en dag är på stranden. En helt vanlig fin dag där en helt vanlig familj är ute för att bara som många andra.

Mamman (Jessica Beil) en lugn person som aldrig gjort något olagligt eller skulle skada någon.  Där på stranden är det några som spelar musik och hon tycker det är för högt. Hon går fram helt oprovoserat och hugger ihjäl honom med en kniv. Hon blir arresterad och allt är solklart, massor med vittnen, ett erkännande.

Samtidigt har vi polis (Bill Pullman) som förhör henne och han tycker att något inte stämmer. Hennes förflutna minns hon inget av och det är detta serien handlar om. Varför gör en helt vanlig person ett sådant våldsamt brott.

The Sinner är en bra skriven serie som Jessica Beil är bakom och producerar. Hennes prestation är skrämmande för man tror henne, man får medkänsla trots att hon mördat en person kallblodigt. Men allt är inte som man tror, varför gjorde hon så?

Ju mer man gräver ju värre blir det, hennes bakgrung och förflutna har något med attacken att göra och när denna garnnysta fylld med trassel sakta reds ut får man en klar bild över det hela. Detta är en hemsk historia som drabbade en helt vanlig familje mamma.

Jag rekomenderar säsong 1 och ska se de andra två.

Betyg: 4/5