Mycket har förändrats sedan 2011. En ostbåge är numera president i USA, Harry Potter-serien är avslutad och Oscarsnominerade Rooney Mara är inte längre den punkiga tjejen Lisbeth Salander. I uppföljaren av The Girl With the Dragon Tattoo ser vi numera Claire Foy. Denna filmen tar ett långt skutt från filmatiseringen av bok ett till bok fyra i Stieg Larssons omtyckta bokserie om duon Mikael Blomkvist/Lisbeth Salander.
Lisbeth är numera en slags hemlig hämnare som fokuserar på orättvisor mot kvinnor. Det är en lång rad män åker på spö om kvällarna! Men allt det får sättas på paus när ett gäng terrorister försöker få tag i en atombomb. Kan hon sätta punkt även för deras mörka planer?
Tyvärr känner jag ganska omgående att all form av tvättäkta svensk spännande deckare, som vi kunde känna av i originalen och den engelska versionen av första filmen, är totalt väck. Det enda vi bjuds på är återanvänt material från spionfilmer från 90-talet. Det onda gänget kunde lika gärna ha varit från en Austin Powers-film för de är så fåniga att det är skrattretande.
Lisbeth är en otroligt spännande och annorlunda karaktär som verkligen sticker ut, tyvärr gör inte resten av filmen samma ansträngning.